Sovmorgon.
Stalledig i helgen eftersom jag och pappa delar, ska endast ner och rida senare. Ledighet innebär sovmorgon för min del men istället blev jag väckt av syrrans hund (vi är hundvakt) som sitter och ylar i förtvivlan över att pappa gått till stallet, jag duger uppenbarligen inte som sällskap. Så först blir jag väckt på min första sovmorgon på över två veckor sen dissad utav samma hund som väckt mig. Livet är bra orättvist va?
Lilla Vera.
Kommentarer
Trackback
